Rôtisseurs, Kvarken-kapituli 2016

 

 

Lördagen 13.2.2016  var vi både finska och svenska servitörer från årskurs 2 och serverade vid Restaurang Waskia. I köket var det kockstuderanden från vår skola.

Det var en bankettmiddag som bestod av sju rätter med olika viner till nästan alla rätter. Vinerna var noga valda och specialbeställda så att de skulle passa till de olika rätterna. Bland annat ett intressant rödvin, Nero de Munti från en pytte liten ö utanför Sicilien. Vindruvorna till detta vin har växt på gamla vinrankor som aldrig blivit angripna av vinlusen phylloxera. Vi hade övat på att hälla rätt mängd av vinerna på förhand och det var nog bra. Det är ganska svårt att kunna uppskatta när man har hällt tex. 14 cl eller 8 cl i ett glas. Men ”övning ger färdigheter”, som vår lärare säger.

 

De flesta borden var dukade vid vår ankomst, men det var en del som vi dukade klart. Borden var runda och vid varje bord placerades 6-9 gäster. Runda bord är svåra att duka, men gästerna har lätt att umgås eftersom man kan ha ögonkontakt med alla i bordet.

Som välkomstskål serverades äkta champagne nere i den gamla nattklubben, tillsammans med små aptitretare.

Vi hade minutschema vilket innebar att det var något stressigt. Trots stressen var det en lärorik upplevelse. Alla hade ett eget bord att ta hand om men man behövde bara servera drycker till det egna bordet och plocka disk. Maten blev serverad i vågor, det betyder att man fyller upp ett bord i gången i en viss ordning, och att hovmästaren hela tiden står kvar i salen och visar var servitörerna skall gå med följande maträtt. Men innan vi serverade maten i vågor så serverades alltid de två VIP-borden först. Dit gick alltid 16 servitörer på rad med varsin maträtt och denna ställdes ner åt alla 32 VIP-gästerna samtidigt.


 

All servering skedde på kommando. Det var spännande och annorlunda sätt att servera på. Vi ordnade upp oss på tre led varje gång vi skulle in i salen och var och en hade sin egen plats.   

Det kändes först jobbigt men det vände sig till en positiv erfarenhet. Detta var vår första bankettservering och det skulle vara roligt att få vara med på en till så att man hade något att jämföra med. 

 

 

 

 

Rapport från Taitaja-Semifinalen för servitörer i Jyväskylä 26.1.2016 

 

Den 25.1.2016 kl 15.00 bar det iväg till Jyväskylä för att tävla i Taitaja semifinalen för servitörer. Virpi Kuivila var den som skulle representera Vasa yrkesinstitut i år. Hon studerar på årskurs två och har precis fyllt aderton år.   

Tävlingsdagen inleddes med namnupprop samt allmän genomgång av dagen samt presentation av domarna. Domarna representerades av yrkeskunniga branschmänniskor från Jyväskylä. En del av dessa har tävlat själva med mycket goda framgångar. 

 Alla tävlande tilldelades en egen assistent som var en studerande från Jyväskylän ammattiopisto.  

Första tävlingsuppgiften bestod av att duka två bord som i ett senare skede skulle användas i den praktiska kundservice uppgiften. Affärsidén som  dukningen skulle spegla var Bistro-restaurang med ett urval av klassiska rätter. 

Tävlingsuppgift nummer två bestod av att identifiera fem olika typer av glas. Dessa var aromglas, ölglas för veteöl, universalglas, cocktailglas samt on the rocks glas. 

Tävlingsuppgift nummer tre bestod av servettbrytning. Varje tävlande skulle bryta sex olika servetter samt en egen kreation. 

 Som tredje uppgift var att blanda drinkar, detta hade vi övat mycket på. Drinkarna som de tävlande behövde kunna var: Aperol Spritz, Dry Martini, Whiskey Sour, GT samt Mojito. Virpi fick till uppgift att blanda två stycken Dry Martini.  

Tillbaka till lunchserveringen och den viktigaste tävlingsuppgiften. Där var servicen var i fokus och denna uppgift gav också flest poäng. Servicen på en Bistro bör vara snabb, ordentlig och korrekt men även utförd med glimten i ögat. Detta kryddades med ett bord med engelskspråkiga gäster. Två bord anlände nästan samtidigt och samtliga beställde olika drycker samt olika rätter. Vinerna beställdes glasvis.  

Menyn som gästerna hade att välja ifrån bestod av klassiska bistrorätter.  

Samtliga tävlingsuppgifter gick bra men som alltid vid tävling så finns alltid nerverna med på ett hörn. Domarutvärderingen gick bra och vi började nästan hoppas på en finalplats.  

Tyvärr räckte det inte hela vägen men så kan det vara, det viktigaste är att våga försöka och tro på sig själv. Kunskap och erfarenheter är aldrig tunga att bära på.

 

 

Tack till Jyväskylän ammatiopisto för en välorganiserad tävling.  

Andreas Sandén